KLOCKGJUTARGROP VID HISHULTS KYRKA

Vid de arkeologiska undersökningarna (vår och sommar 1999) av marken för den planerade utvidgningen av kyrkogården i Hishult har man funnit resterna av en så kallad klockgjutargrop. Platsen ligger alldeles utanför kyrkomuren, öster om Hishults kyrka, Det var här, som arkeologer från Hallands länsmuseum gjorde det unika fyndet. Tidigare har klockgroppar bara hittats i stiftsstäderna Lund, Visby, Uppsala samt i byn Berga i Småland.

Under medeltiden tillverkades kyrkklockorna på ort och ställe intill kyrkobygget. Tyvärr hade man tidigare ej så stort sinne för att bevara det gamla, så när kyrkogårdarna behövdes utvigdas försvann eventuella rester efter klockgropar.

Gjutningen av klockan gick till så att man först grävde en cirka en och en halv meter djup grop, ungefär fyra meter i diameter. I mitten av gropen gjordes en kon av lera och sand, konen hade klockans form. Man eldade runt om konen så att leran brändes.

När innerformen var klar, strök man på ett lager med en blandning av vax och talg i den tjocklek och yttre form, som klockan skulle ha. Skulle det vara ornament eller inskription på klockan graverades den in i vaxen, även byglar för upphängning och kläpp. Det förekom även att graveringen gjordes i den yttre formens insida efter bränningen.

När vaxet var pålagt och gravyren klar lades ett nytt lager av sand och lera på. Därefter upphetades leran så den brändes och vaxet smälte bort. Gjutformen var klar.

Alldeles intill klockgropen byggdes en ugn av sten där bronset smältes till 1100- 1200 grader, och fick rinna ner i gjutformen. Sedan fylldes gropen igen med sand så att klockan fick svalna långtsamt. Därefter slogs formen sönder och kyrkklockan var färdig..

Benkt Eriksson, Knäred

Kommentar:

Kyrkklockor för gudstjänstbruk är första gången omnämnda på 500-talet och allmänt förekommande från 800-talet. De första kyrkklockorna i Norden infördes av Ansgar. Den älsta bevarade kyrkklockan i Sverige är gjuten 1228. Den har en inskrift i runor och finns i Saleby i Västergötland, Salebyklockan. Äldre medeltidsklockor saknar emellertid oftast inskription. På klockor från 1600- 0ch 1700-talet kan hela klockans yta vara täckt av inskrifter och ornering. En kyrkklocka gjuts av brons med 15- 20 % tenn och resten koppar (klockmalm). Konsten att gjuta klockor med ren ton utvecklades näst intill fulländning mot slutet av 1400-talet, men metoderna föll sedan i glömska, och fullgoda resultat nåddes därefter inte förrän i slutet av 1800-talet.

uppdaterad 1999-09-07mailto:benkt.eriksson@halmstad.net